Att gå på anställningsintervju kan vara ett supertrevligt möte – eller lika gemytligt som ett tandläkarbesök. 

Som jobbsökande kan man känna att man är i en utsatt situation på intervjun. Därför är det otroligt viktigt att man bemöts med respekt och att kandidaten känner att den får fram sitt budskap och kan tänka: ”Jag blev hörd, det här var ett bra möte”.

Och det är ett viktigt möte. Många är nervösa och lite på tå. Vi träffar många som går på sin allra första intervju, det handlar mycket om att vagga in dem i trygghet. Ofta genom lite småprat, kanske till och med fråga om de är särskilt nervösa för något. Det gäller ju att en person inte är spänd som en fiolsträng, om vi som rekryterare faktiskt ska kunna ta reda på vad de är bra på. 

finns det några generalfel som rekryterare gör?

En miss som orutinerade rekryterare; exempelvis en chef som kanske rekryterar vart fjärde år, gör, är att vara så ivriga att berätta om rollen och verksamheten att de glömmer kandidaten. Det kan vara svårt att lappa ihop det kunskapsglappet på telefon i efterhand.

Man bör heller inte blanda in för många kockar i intervjusoppan. Det är viktigt att som rekryterare behålla någon typ av balans mot kandidaten. Max två rekryterare på plats är ett bra riktmärke. Annars kan det bli förvirrande: Vem ska jag vända mig till när jag pratar? Har mitt budskap nått fram till rätt mottagare? Har jag verkligen kommit till min rätt?

oj, låter stökigt. hur tacklar jag det som kandidat?

Försök svara på en fråga i taget och adressera den som ställde frågan, där det är möjligt. Gör ditt bästa för att behålla lugnet och tänk att det är en ovanlig situation, som de flesta skulle ha svårt att tackla.

Ett allmänt råd är också att skynda långsamt för att få ut mesta möjliga kunskap om kandidaten. Bygg upp förtroende och en dialog under mötets gång, lyder devisen.

finns det saker som en rekryterare inte ”bör” göra?

Kasta inte på kandidaten nya förutsättningar, ett oförberett test eller dylikt. Det kan också bli väldigt jobbigt med frågor som ligger utanför kandidatens moraliska kompass eller att bli satt på pottan med allt för personliga frågor. Och vi har alla olika mycket integritet. Säg att en rekryterare ställer frågan ”Du kom ju hit som flykting, hur har det påverkat dig?” Då har du ingen aning om vilken dörr du öppnar. Som en tumregel bör du som rekryterare aldrig ställa frågor som du inte kan hantera svaret på.

En del rekryterare är väldigt nyfikna på det väldigt personliga, att rota i barndomen och så vidare. Det kan absolut vara behjälpligt i rekryteringar till höga poster, men då kommer det senare i processen – inte vid första mötet.

hur duckar jag som kandidat för sådana frågor?

Ta en tankepaus och svara: ”Det här måste jag få fundera på, kan vi ta det på nästa möte?”

vilka svar måste kandidaterna ha i bakfickan?

En väldigt enkel fråga som många är oförberedda på är: ”Varför ska arbetsgivaren välja dig?” Den frågan borde ju vara given, men förvånansvärt få har ett genomtänkt svar. ”Vilka är dina svaga sidor?” är också en fråga som många fegar på och väljer en som kan tolkas som en dålig sida som är bra för jobbet. Exempelvis ”Jag jobbar för mycket.” Fega inte med dina dåliga sidor, utan var ärlig och visa att du är medveten och vill jobba med dem. Att ha potential för utveckling ingår ju i att vara människa.

följ upp efter intervjun